Zenit och Nadir
Fantasy av Stefan Stenudd.

Manussida med rättelser. Det här är en av de äldsta versionerna av boken, till och med så antik att den skrivits på skrivmaskin, inte på dator och printer. De vita fälten är strykningar som jag har vitlackat. Det stora radavståndet är till för att få plats med rättelser. Här är en några år senare version av manuset, denna gång skrivet på dator och printer. Jag behöver alltid printa ut på papper för att kunna läsa och rätta mina manus ordentligt. Jag brukar sätta mig på en restaurang eller ett fik, och timmarna går. Ytterligare en version av manuset. Så håller jag på med mina böcker. Jag är klar när jag märker att jag kan läsa hela sjok med sidor utan att göra några rättelser, och de ändringar jag gör börjar bli så osäkra att jag nästa varv ändrar tillbaka. Här är slutligen den tryckta boksidan. Så blev det efter alla ändringar hit och dit. Som synes stod sig det mesta genom åren. Så är det ofta - de små detaljerna putsas och putsas, men det mesta förblir oförändrat. Lustigt, egentligen - den mesta tiden går till det minsta. Att kapitlen fick titlar i stället för bara siffror kom faktiskt alldeles på slutet - i den sista versionen före tryck.

Hur boken föddes Det började med dimman. Jag körde bil från förorten Brandbergen, där jag bodde på den tiden, mot Stockholms centrum. När jag kom ut på motorvägen hamnade jag i en så kompakt dimma att jag knappt såg min egen bils motorhuv. Det blev till att sakta ner - och då fick fantasin fart.      Det är underligt med dimma, när den är så kompakt - som att glida in i en dröm, en främmande värld, där vad som helst skulle kunna dyka upp. I min fantasi blev det en båt i stället för en bil, en sjö i stället för motorvägen, och sedan en ö, på andra sidan dimman, där allt var annorlunda. Faktiskt hade jag dimman även i titeln på boken, till en början: först Världen i dimman (rätt töntig titel) och sedan In i dimman (roligare titel, men det uttrycket betyder normalt andra saker, som inte har ett dugg med barn på en sagoö att göra...). Efter några år ändrade jag titeln till Zenit och Nadir.      Bilturen i dimman skedde nog på våren 1983, då jag var nästan 30 år. Den första versionen av boken skrev jag mellan den 17 juni och 6 augusti samma år (ibland har jag varit noga med tidsangivelser). Manuset blev 133 sidor.      Nå, där var inte boken klar. Jag skrev om och om den, hur många gånger som helst, och åren gick. Ja, jag gjorde annat också, så mellan varven låg manuset och dammade i någon hörna. Det dröjde dryga tjugo år innan den kom ut - maj 2004, samtidigt som jag fyllde 50. Att skriva bok går ganska fort för mig (några månader om det flyter på) men sedan tar det en väldig tid att skriva om den, gång på gång, innan jag blir riktigt nöjd. För varje år som går blir jag allt petigare med mina böcker, och skriver om dem allt fler gånger innan jag blir nöjd. Den här boken har rekordet i tid från start till mål, men den har ändå inte rekordet i omskrivningar (det har en bok som heter Tao Erikssons sexliv).      Bredvid syns några exempel på hur mina manus brukar se ut. Jag tog med tre versioner av manusets första sida (det blev säkert åtminstone ett trettiotal manus genom åren, men bara några av dem har jag kvar). Längst ner är samma förstasida, som den blev i den tryckta boken. Stefan Stenudd   Nästa: Zenit, lyckoriket   Tillbaka till innehåll   Här kan du köpa boken